Att uppfylla drömmar

{ SKRIVER } En dröm jag har är att publicera böcker.

Hur fungerar detta intro?

De självförsörjande på slottet Sonnenburg

Yvette Larsson

Sonnenburg, 1943

Esmee och Elise van der Bos var de enda som var kvar av den stora familjen van der Bos, då de andra blivit (ivägdragna) från slottet en mörk höstkväll 1942. Esmee och Elise hade gömt sig i ett matförråd och tyskarna hade inte hittat dem. Mamma, pappa, storebror Edmund och kusinerna Rose och Lola hade allihopa blivit ivägdragna från slottet i tyskarna händer. Vad som hänt dem visste inte Esmee och Elise. Det hade varit en tuff tid. De hade dock inte haft tid att vara ledsna, för överlevnadsinstinkten hade tagit över. Esmee var vid tillfället 19 år gammal och Elise 17.

Slottet Sonnenburg var känt för dess stora trädgård var odlingana prukade i solen under vår, sommar och höst. Man odlade olika sorters bönor, potatis, pumpa, squash, gurka, olika lökar, kryddor, tomater, olika sallader, blomkål, rädisor, rödbetor, morötter, äpplen, päron, plommon och mycket mer. Man tog hand om maten på ett bra sätt. Saltade viss mat för vintern. Hade viss frukt i vinterförråd. Gjorde sylter. Torkade örter för te och kryddblandningar, fermenterade grönsaker. Ja, man klarade sig ganska väl.

Under krigstiden hade man dessutom blivit ganska bra på att gömma maten efter man skördat. Slottet var inte stort, men ändå, ett slott. Det var inte iögonfallande. Man måste veta var det låg. Från Amersfoort skulle man färdas på slingriga vägar in i skogen, för att till slut komma till slottet.

När kriget dånade i Holland kom där ofta folk och knackade på dörren för att få härbärge. Familjen hjälpte alltid till. Esmee och Elise visste hur man odlade och tog hand om mat. Det var det som gjorde att de överlevde andra världskriget, långt från alla andra, ensamma på slottet i två år, utan att någon visste att de var där.


När kriget var slut.

Kusinerna Lola och Rose stod och tittade på trädgården och log ikapp! Tänk att de hade lyckats ha trägården i generationer och att den överlevde andra världskriget. De hade gjort om slottet från en privat villa till ett bed and breakfast, både för gäster som bara önskade en kortare vistelse, men även för människor som kom och sökte efter en hållbarare värld att leva i och ville lära sig om ett hållbart kök 2019.

Lieke kom till Sonnenburg i maj. Själv bodde hon i London och jobbade som journalist på ett matmagasin, men skulle vara hemma i Holland under hela maj månad, då hennes mamma, som hade en svår sjukdom, hade valt att planera för anestesti.

Lieke ville gärna bo nära Amersfoort, då hennes familj på mammans sida bodde i området. Slottsverksamheten hade fått mycket uppmärksamhet och vunnit det holländska hållbarhetspriset 2018 för deras fantastiska självhushåll under modern tid. Nu var Lieke nyfiken på detta och tänkte att det skulle vara hälsobringande att vara på en sådan plats under den kommande perioden, som skulle bli svår, emotionellt sett, för Lieke.

Frank var en digital nomad och reste jorden runt. Han hade nyss varit och vandrat på Santiago de la Compostella och ville nu bara ha platt mark under fötterna. Frank kom från Tyskland och hade hört om slottet Sonnenburg från sin farfar Hans. Hans hade gömt en dagbok på slottet under krigstiden, och Frank ville nu se om farfaderns berättelse var sann.

Clemetine var franskyska och pluggade literatur vid Sorbonne. Hon kom från en kulturell familj. Mamman var författare och pappan var prisbelönt art director. Själv studerade Clementine litteraturkunskap och filosofi och konst i den franska huvudstaden. Hon hade också ett sidointresse av mat och hade en stor matsida på Instagram och älskade att resa till platser som var snygga. Därför hade hon kommit till Sonnenburg.

Det fanns en till sak som hon var intresserad av. Tavlan, som hennes moster Gwendoline, från Provence pratat om. Tavlan som skulle vara magisk.

Johan var kusinernas vän. Han var grannen som bodde tvärs över vägen på en stor bondgård, var hans familj bott i århundranden. Han brukade hjälpa kusinerna med det mesta som tillhörde fix i huset. Om han själv inte visste hur man skulle göra, så kände han alltid någon i byn som kunde hjälpa till.

Mariette var en gammal dam som bodde i det gamla skogsvaktarhuset. Hon var fenomenal på örter och hälsobringande mat. Hon var lite av en enstöring men delade gärna med sig av sin kunskap till små grupper. När kusinerna var små trodde de att hon var en häxa på riktigt.

Människan håller på att ta ihjäl djur och raserna förminskas dag för dag. Hettan sveper sig över Europa och ovanför Polcirkeln brinner det i skogarna på grund av värmen. Politikerna bråkar och delar folk i oppositioner istället för att få dem att jobba ihop. På sociala medier fångar algoritmer upp debatter som polariserar istället för att sammanbinder folk. Fattigdomen breder ut sig i takt med att många jobb försvinner till AI. AI blir smartare och smartare och snart kan de ta hand om dem själva. Är de att lita på? I Kina har man klonat fem människor och övervakningskamerorna har nu gjort sina intrång i de privata hemmen. Om du vägrar att installera dem så hamnar du i fängelse. En miljard kineser vågar inte protestera. Ännu. Fetma och cancer skördar fler människoliv och barn och unga blir mer och mer deprimerade på grund av ensamhet framför skärmar. Vuxna blir stressade på grund av för mycket jobb och för lite samverkan med andra. Att vara ensam är det vanliga.

Där och då, i den stunden i universum, träffar vi dessa människor som tror på något annat.

Som har hört viskningarna från deras förfäder.

Vad det betyder att vara människa.

De är nu på Sonnenburg och kommer snart att träffas över en god middag ute i trädgården

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s