49 grader – eller en liten text om hållbarhetens nytta.

Jag har börjat skriva en novell om hållbarhet.

49 grader

Solen omsvepte ilsket Philomene så fort som hon gick ut. Det var 49 grader ute och med 66 % luftfuktighet var det svårt att befinna sig utomhus.

Philomene kom ihåg hennes barndoms somrar i Rognes. De kunde också vara heta. Många luncher tillbringades då med att äta kylskåpskall melon under terrasstaket, eller drickandes mamma’s kalla Gazpacho.

Sommaren 2020 började dock de extremt heta somrarna att bli ett återkommande tema. 15 år vidare och nu ville ingen längre resa till Provence under sommaren. Det hade blivit för hett.

Snabbt.

Med lägsta temperatur under maj, juni, juli och augusti, på 35 grader så blev det outhärdligt. Inte gav det något heller, att åka till Medelhavet för att kyla av sig. Vattnet på Rivieran höll 30 grader och mer, året om, vilket inte ens var avsvalkande.

Idag stod kvicksilvret på 49 grader hemma hos Philomene i Rognes utanför Aix-en-Provence. Ibland låg det på 50 grader. Lägg till 80-90 % luftfuktighet. Livet levdes inomhus.

Tesla hade snabbt varit framme och tillverkat air conditions som användes genom solenergi. Det betydde att numera skedde inte så många strömavbrott som i början av 2020-talet, när folk började ställa om till ett liv med hetare temperaturer. Då, 2020, kunde folk få lida i dagar när de gamla typerna av air conditions slutade fungera på grund av att strömmen tog slut, eller att användandet blev för mycket och folk inte hade råd att betala räkningarna.

Men nu var det nya tider.

Flyttströmmen hade gått norrut, för vilket liv kunde man leva när det var mellan 35-50 grader under sommaren och med den rådande luftfuktigheten ?

Folk i turismbranschen hade avvikit Provence och slagit sig ner i les Haute Alpes var glaciärerna smält och bildat nya sjöar. Det var ännu levbart där, med temperaturer på runt 35 grader på sommaren och 25 på vintern.

Philomène kom ihåg hur hela samhällen blivit tvungna att evakueras i Alperna, den sommaren då många glaciärisar ryckts lös och smält. Så många samhällen nere i dalar hade försvunnit i loppet av mindre än två veckor.

Folk hade också begett sig till norra Europa, var turismen numera blomstrade.

Helsingborg, i södra Sverige, med sin strandpromenad, var oigenkännlig. Där hade nu byggts hotell längs hela strandkanten och restaurangerna fylldes med människor som flytt hettan.

Skåne hade blivit den nya Rivieran och fördubblat sitt invånarantal i loppet av 7 år.

Philomène var en av tio personer som ännu bodde kvar i Rognes, Provence, men snart skulle hon också flytta norrut. Hon skulle vänta till i December, för hon hade inte lust att köra bil på sommaren. Hon var rädd om något skulle hända med bilen, då skulle hon inte klara hettan.

Flygresorna inom Europa hade slutat när människor börjat förstå hur allvarligt klimathotet var. Nu kunde man bara flyga till andra världsdelar om man hade speciella skäl och det var dessutom dyrt. Turismen hade letat sig till Virtual Reality. Nu kunde man gå in i världar utan att behöva resa.

Aix-en-Provence, som var den närmsta, tidigare största staden bredvid Rognes, var numera en spökstad. De vackra fontänerna som förr hade haft en konstant vattenström, var torrlagda. De vackra husen var tomma. Människor hade rest i panik när isarna börjat smälta på glaciärerna i Alperna och extremhettan börjat bli ett återkommande fenomen, inte bara under somrarna, men året runt.

Philomene hade älskat att strosa omkring i Aix med hennes mamma när hon var yngre. Speciellt på marknadsdagarna, när stadens torg var fulla av marknadsfolk som sålde sina varor. Då kom bönderna in till stan med sin frukt och sina grönsaker. Det såldes kläder, smycken, väskor, keramik, honung, ostar, blommor och mycket mer. Efter marknaden tog man lunch på restaurangtorget och gladde sig åt sina fina köp. Ja, det var verkligen lustfullt att leva i Aix på den tiden.

Första gången som marknaden inställdes på grund av hettan skulle vara en av signalerna som Philomene kom att plocka upp tidigt. Det var då folk började söka sig inomhus på somrarna.

Nu var Philomene rädd.

Rädd för hur det skulle gå med mänskligheten.

Visst hade folk börjat ta ansvar för mer hållbara samhällen nu, men skulle det räcka?

Philomene’s familj hade flyttat till Helsingborg i Sverige. Philomene själv hade inte kunna släppa sitt Provence. Det var myllan, de gamla vinrankorna, byggnaderna, bergen, och olivlundarna som höll greppet om henne. Hon kände det som att hon svek sina rötter, det som givit henne livet om hon lämnat.

Nu var allt kargt och torrt. Gamla vinlundar hade torkat ut. Stora starka olivträd stod i sin kalhet utan löv, uråldriga Provence villor obebodda och förfallna. Bergen var de enda som stod intakta, dock bruna av torka. Det fanns inte liv i Provence längre.

Det var dags att ta till färde.

Philomene var dagligen rädd för att hennes air condition i huset skulle sluta fungera. Vad skulle hon göra då ?

Vatten togs från alperna och än så länge fungerade det. Maten som hon och de andra byborna åt, kom från växthus. Det var 100% vegetarisk mat. Det fanns inga djur kvar, så vitt Philomene visste. De flesta djuren dog under den värsta extremsommaren 2025. Då tog hettan både djur och människor med sig i ett snabbt apokalyptisk tragiskt drama, med skogsbränder och två veckor med 49-50 grader.

Philomene, som de flesta andra människor, blev hårt åtgångna av händelser som dessa. Det väcktes fram en plågsam ödmjukhet till jorden och en insikt om hur små vi, som människor är, i universum.

Jorden var rasade.

Philomene hade inte mycket saker som hon skulle ta med sig i flytten till Helsingborg. En väska med kläder, en mängd fotografier. Minnessaker från när hon var liten. Numera fick varje person bara äga en viss antal saker som mättes i fotavtryck på jorden.

Det hade blivit förbjudet att konsumera för mycket. Shopping malls hade stängts, folk med yrken att kränga varor hade fått tänka nytt. Ju mer varor som vi köper desto större sår gör vi på jorden.

Philomene hade hört talas om hur man i gamla dagar, i Sverige, levt över jordens tillgångar redan i juli månad och hur rekordförsäljning av bilar ännu skedde år 2018. Tänkte man inte då på vilken effekt ens shoppande hade på jorden?

De rika länderna konsumerade upp jordens resurser. De fattigare länderna var bättre på självhushållning. Odla sin egen mat, ta hand om varandra i gruppgemenskaper, inte shoppa så mycket så att jorden till slut ilsknade till.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s