Han står där på flygplatsen och väntar på att checka in. Han ska lämna Bukarest igen och åka och jobba för ett företag i Malmö. 9 veckor jobb, 3 veckor ledigt. Han får ingen lön när han är ledig . Han får ingen lön om han är sjuk en dag . Han får mindre lön än de svenska arbetarna hos hans arbetsgivare . – Men ! Lönen han får är ändå mycket högre än den i Rumänien. Så han gör det. Han åker en till gång. Han vill egentligen inte lämna sitt land.
Egentligen vill han bara att politikerna ska ta börja ta hand om sitt folk , att korruptionen ska sluta, så han kan stanna kvar i sitt land. Landet där de inbjudande bergen kallar, där musiken från fåraherden’s flöjt ännu hörs , där solen värmer på sommaren och var skämten ekar bland folk. Hans land där människor fått kämpa , där de gamla bjuder dig på flädersaft när du frågar om vägen. Platsen var solblommorma brister ut i leenden på sommaren och var lukten av libbsticka fyller hela trägården. Han vill stanna kvar och äta tomaterna från hans mors gård och plocka aprikoser från trädet . Han vill njuta ett glas vin under vinrankorna, diskutera med vännerna och njuta livet . Det finns vemod i denna avgång. Han ser sig omkring och nickar. Så många som honom som också är på väg. Malmö. London. Amsterdam. Rom. Madrid.
Yvette Larsson
Juni 2017.
Berättelser om Rumänien.
#BerättelseromRumänien
AHA! Accelerating Education 